Sen följde flera keramikkurser och drejande på egen hand. Med en far som levde efter devisen: -"Har en bara grejer så klarar en sig" så dröjde det inte länge innan han tillverkat en drejskiva till sin dotter.

Keramiken byttes så småningom mot växtfärgning och linodling. I åtskilliga år hängde det sen kärvar av rötat lin i källartaket. En sommar seglade vi också runt på västkusten med ett örngott i masten där tuschlaven till växtfärgningen torkades.

Efter gymnasiet kom jag till paradiset för textilslöjdare en ettårig specialkurs i vävning och sömnad. Fantastiskt att få ägna sig åt sin hobby hela dagarna sånär som på lite idrott en gång i veckan.

Därefter följde tre omvälvande år på textillärarlinjen i Umeå. Oj vad kul jag hade de åren. Billiga stuvar på Ohlssons tyger och egna nycklar till sömnads- och vävlokaler. Vi jobbade (roade oss) långt in på nätterna.